Det kinesiska märket NIO lanserade sig i Sverige i slutet av 2022 med en stor sedan, ET7. Men tack vare sin teknik så drog man till sig mycket medial uppmärksamhet, NIO:s bilar kan nämligen byta batteri i batteribytarstationer. Efter att ett flertal andra modeller lanserats så kommer äntligen det vi vill ha allra mest, en klassisk mellanSUV.
Det här är NIO EL6
NIO:s bilar är enkla att känna igen, de har sitt eget utseende både på insidan och utsidan. Därför är det enkelt att komma igång när jag sätter mig bakom ratten på EL6an. Bilen jag har fått låna en vecka är toppversionen med 100 kWh batteri, dubbla motorer med en total effekt på 360 kW (489 hk) och en WLTP på 529 km. Motorerna är standard, det går alltså inte att få något annat än AWD. Kraften är begränsad i alla körlägen utom sport+ där man kan göra 0–100 på 3,9 sekunder.
Det går dock att beställa bilen med ett batteri på 75 kWh och då krymper WLTP-siffran till 406 km vilket känns som snålaste laget för en bil med ett startpris på 639 000 kr. Men å andra sidan, det priset är exklusive batteri så det är bara bilen man betalar för då.
För så är det ju med NIO. Batteriet kommer på sidan, man ser helst att du hyr batteriet eftersom du då får tillgång till deras batteribytarstationer och fördelarna med dessa, mer om dem senare. Men det går såklart att köpa batteriet också och då kostar det 130 000 kr för 75 kWh eller 240 000 kr för 100 kWh, alltså utöver de 639 du redan betalat för bilen. Men som sagt, prenumeration är det NIO helst säljer och då kostar det 1 799 kr/mån för det lilla batteriet och 2 999 kr för det stora.
Men vi är inte klara, det finns fler rutor att kryssa. Ett måste i Sverige är komfortpaketet för 18 000 kr. Varför ett måste? Annars ingår inte rattvärme… En dyr rattvärme men ack så viktig i vårt kalla klimat. Utöver det får man också massage i framstolarna, rumpvärme bak och ett doftsystem som luktar tvål, mums!
Laddporten sitter höger bak och där hittar vi en AC-port som klarar 11 kW 3-fas medan DC-laddning sker på upp till 180 kW. Dock så skriver NIO 125 kW i sin specifikation då det finns risk att man får ett äldre batteri efter batteribyte som inte klarar den högre hastigheten och man vill inte sätta fel förväntningar. Tanken är god men 180 kW är siffran som skulle behöva stå på en så pass dyr bil.
En trivsam kupé som känns lyxig, även i den tråkiga vardagen
NIO har en avskalad kupé, det händer inte så mycket. Men det hade kunnat vara lite bättre, t.ex. Genom att man plockade bort NOMI, bilens assistent. Inte nog med att hon inte klarar av svenska, hon har ett ansikte som sitter på instrumentbrädan som en boll. Här dansar hon när man spelar musik, tittar på den som pratar och lyssnar på att bli kallad.
Å ena sidan kommer man ihåg att hon finns eftersom hon ständigt sitter där, å andra sidan känns det ofta djupt obehagligt och eftersom hon inte talar svenska har hon svårt för svenska adresser när man vill navigera. Fördelen är att hon kostar 9 000 kr, väljer man att inte betala det (varför nu någon skulle tycka det var rimligt) så får man en platta där istället. Så spara 9 000 kr och slipp få ett ansikte som stirrar på dig, en win-win helt enkelt.
Själva instrumentbrädan är mjuk och känns bra. Det går en trälist längs med hela brädan som är i olika färg beroende på vilken interiör du väljer. Ratten följer temat med knappar som ger okej feedback men som inte sticker ut något nämnvärt, inte tar någon plats, mest bara finns där.
Stolarna är otroligt trevliga att sitta i och har man lagt till komfortpaketet har man dessutom massage i dem. Jag hade gärna sett att massagen hade tagit i lite mer, riktigt tryckt till på ryggen men det fungerar bra så länge man inte har jacka på sig. När man sitter i Stockholmstrafiken på väg hem i snöovädret och slår på funktionen så känner man sig på rätt bra humör ändå.
Mittkonsolen är stor men innehåller också det vi förväntar oss, ett ställe att lägga vår mobil samt två mugghållare. NIOs mugghållare är bland de bästa i branschen, det är olika höjd på dem och det finns någon form av gummikuddar som gör att även smalare burkar står bra. Bakom finns ett förvaringsfack under armstödet och här finns också en USB-C och en USB-A. Under mittkonsolen fick också ett stort utrymme för förvaring och här hittar vi bilens 12V-uttag.
Nej, det är inte läder i klädseln, NIO kör med veganläder men man har fått till en fin finish på det. BMW har gjort det bättre, NIO känns istället något oljig, lite glatt. Elstolar är standard och ryggstödet kan lutas även i baksätet.
Bra lastutrymme – Synd att husvagnen inte får följa med
Bagaeutrymmet är inte magiskt stort men med litermått mätt är det 579 liter. Det är dock bara upp till hatthyllan, där ryggstöden slutar, sen fortsätter det ju uppåt. Dock så finns ett fejkgolv och lyfter man undan det får man 668 liter men då måste laddkabeln ligga löst eftersom NIO inte tycker att en frunk är av värde (helt fel).
Den bakre ryggen går att fälla och det är då uppdelat i 40/20/40. Även om det inte blir helt platt så är lutningen som finns så pass liten att den får ett godkänt av mig. Nu har man tillgång till 1 430 liter, vilket jag tycker låter väldigt lite för en sådan här stor bil som dessutom redan börjar på runt 600 liter med vanliga bagaget. Men det är bara teoretiska mått i slutändan.
Att sätta på en takbox är inga problem och NIO EL6 har stöd för upp till 75 kg, vilket är rätt vanligt i den här storleksklassen. Dragkrok finns också, då är det helelektriskt och fälls ut från mittenskärmen inne i bilen. Dock är dragkapaciteten endast 1 200 kg vilket är löjligt lite. Här borde man kunna matcha Tesla Model Y med 1 600 kg, minst. Nu har du en bil för 4-5 personer men du får med dig en husvagn för 2.
Den nya mjukvaran är A och O, vilken skillnad från tidigare
Första gången jag körde en NIO blev jag inte imponerad. Bilen var stor och dyr men den klarade inte av att hålla sig i filen med styrassistansen, spökbromsning skedde för ofta för att vara bekvämt och resan blev mer orolig än bekväm. Under NIOs första år i Europa verkar man ha samlat in data och förbättrat sig för nu med lanseringen av NIO EL6 (och ET5 Touring) så kommer 2.0-versionen som gör enorm skillnad på assistanssystemen.
Det går att lita på bilen nu, under min långresa med EL6an så fick jag aldrig några spökbromsar och man kunde bekvämt ligga på motorvägen och låta bilen sköta styrningen. Men inte bara det, hela systemet känns mer responsivt och enklare nu än tidigare. Det är ett klart upplyft.
Något som dock saknas är Apple Carplay/Android Auto. Efter en tidigare diskussion med en person från NIO så handlar det främst om data, att man inte vill släppa ifrån sig data som blir när kunderna använder appar. Fine, låt gå men då måste det istället finnas en app store där appar kan laddas ner. Det är det ena eller det andra.
Idag finns Spotify och Tidal. Jag vill lyssna på ljudbok eller använda en (vettig) poddapp. Då blir det Bluetooth från mobilen istället som jag ska surfa runt på medan jag kör. Himla tur att bilen styrassistent fungerar nu för tiden.
Men NIO är inte ensamma och jag har en förhoppning om att om det är något märke som kan få till Apple Carplay/Android Auto så är det NIO. Det blir tydligt när man använder deras nya version att man har lyssnat på kundernas feedback. Mycket av den mjukvaran vi ser i Europa har utvecklats i Tyskland så det är inte långt borta, även om jag förstått att inte alla beslut tas där.
Något annat som man jobbat med är att få bort allt oljud. Kinesiska bilar i synnerhet har en tendens att plinga åt allt och det gjorde NIO under sitt första år också men nu har man fixat till det, tagit bort onödigt pling och bilen upplevs tystare och inte lika störande att köra.
Körkänslan är väl sådär men komforten desto bättre
Tycker man om enpedalsläge så är NIO en besvikelse. Man har ett par lägen i olika styrkor men ingen går hela vägen ner till 0 km och den börjar alltid på nivå 2 istället för att komma ihåg vilket läge man hade aktiverat senast, frustrerande minst sagt.
Jag har åkt runt på isiga gator runt om i Uppsala och knappt hört det, fjädringskomforten är riktigt bra och även om det är den första NIO jag kör utan luftfjädring så är det ändå en bekvämare bil än många andra. Lite förvånad får jag ändå säga för just NIOs bilar med luftfjädring är inte magiskt sköna (sådär som t.ex. en Audi eller Mercedes) men när det är vanlig fjädring är det imponerande.
Det är också väldigt tyst i kupén, både i stan och på motorväg. I stadsmiljö så går man ofta under 30 km/h varpå det kommer ett ljud som ska annonsera för gående runt om bilen att här kommer en elbil åkande. NIO har valt någon form av melodi/musik-liknande ljud som går in i kupén och stör. Det blir alltså att jag själv märker det väldigt tydligt vilket känns onödigt eftersom jag (förhoppningsvis) ser bilen. Rikta högtalarna utåt, inte mot mig!
Det finns flera inställningar för hur man vill ha styrningen men i slutändan är den rätt enkel att snurra runt på och det gör att bilen blir väldigt lätt att köra i framförallt staden. Den är stor men känns inte så stor. Till hjälp finns såklart skarpa kameror och backspeglar som ger bra utsikt.
Batteribyte – Det som är både det bästa och det sämsta med NIO EL6
Elefanten i rummet när det kommer till NIO är batteribyte. Eller är det kanske det som är framtiden? Batteribyte har många fördelar, det kan handla om enkel service där man kan plocka ur batteriet för reparation, det kan handla om slitage, utbyte av degraderat batteri, byte av storlek för kortare eller längre räckvidd eller slippa vänta 30 min på att bilen ska laddas upp vid resande fot.
Hur man än ser på det så är det fördelaktigt att enkelt kunna få ut batteriet i en elbil, jag tror verkligen det. Flera tillverkare satsar istället på att bygga in batteriet i själva chassit vilket kan ge en bil helt andra egenskaper på vägen men desto svårare blir det när något går sönder.
NIO EL6 har självklart batteribytartekniken och jag passade på att testa ett par byten under min vecka med bilen. Inga problem i Frihamnen i Stockholm men väl i Mantorp så strular det. Bilen vägrar starta processen. Efter en (för lång) tid där NIOs personal på plats samt jag försökt komma på varför visar det sig vara en ultraljudsensor som var smutsig.
Men batteribytesmöjligheten gör också att NIO vill ha kontroll på batteriet och själva äga det. Här blir det problem för vad är fördelen med att inte äga sitt batteri? Här har NIO fullständigt misslyckats med att förklara fördelarna och visa på varför batteribyte är så bra. Iallafall så pass att bilarna knappt säljer i Sverige. Efter ett år har man fått iväg strax över 200 bilar. Det är inte en hållbar affär.
Inte blir det bättre heller när man erbjuder olika finansieringsalternativ där batteri ibland ingår, ibland inte. Vissa tillbehör om du tar en typ av batteri men tar du det andra så ingår det inte. Eller jaha, du tog inte en EL6 utan någon annan modell? Då gäller andra regler…
NIO EL6 är den bästa NIO-bilen i Sverige, frågan är om det är tillräckligt
Jag är väldigt positiv till NIO EL6, det är i mitt tycke den bil som NIO lyckats allra bäst med för den nordiska marknaden och helt ärligt, det är en av de bästa mellansuvarna vi har på vägarna idag. Tills du börjar titta på priset och försöker sätta dig in i batterihyresmodellen.
Det är synd att man inte lyckas kommunicera det eller få ihop ett enkelt erbjudande som man kan visa på webben. Jag spenderade närmare 2h hos NIO häromdagen när jag försökte få en offert på en NIO ET5 Touring. Jag var tvungen att gå dit eftersom hemsidan var så rörig.
Det är inte bilen som gör att den inte kommer sälja. Som det är just nu så är det NIO själva som står i vägen för sin försäljning. För bilen, EL6, den levererar!
