Mercedes C-klass har vuxit ur sina kläder

Nya Mercedes C-klass delar plattform med storasyskonet GLC men kommer numera bara som sedan, kombin är historia. Jag har provkört den på både bana och landsväg utanför Helsingfors, och även om jag gillar drivlinan och stora delar av interiören sitter en fråga kvar genom hela testet: har C-klassen blivit för stor?

C-klass har alltid varit en av Mercedes mest sålda bilar, men nu har den vuxit sig betydligt större. Jag ställer mig frågan om det verkligen är en C-klass längre, eller har vi bara fått en mindre GLC i sedanform? Plattformen delas med GLC och det märks, samma tvåstegade växellåda för lägre förbrukning, samma typ av drivlina och samma 800-voltsarkitektur för laddning. Skillnaden är att C-klass bara finns som sedan. Shooting brake och kombiversionerna som fanns tidigare är borta, Mercedes menar att det är sedanen kunderna faktiskt köper.

Testbilen jag kör är en C400 med fyrhjulsdrift, två permanentmagnetmotorer och en systemeffekt på 360 kilowatt (489 hästkrafter), vilket ger 0–100 kilometer i timmen på 4 sekunder. Batteriet är på 100 kilowattimmar brutto (94 netto) och räcker till 762 kilometer enligt WLTP, något längre än i GLC eftersom karossen är mer aerodynamisk. Laddningen sker på upp till 330 kilowatt DC, 10 till 80 procent tar 22 minuter, och hemma laddar man på 11 kilowatt som standard (22 kilowatt som tillval). Vill man kunna ladda på äldre 400-voltsladdare krävs en annan ombordladdare som kostar 7 000 kronor, men det rekommenderar jag inte. Det ger ett mindre bagage och de flesta snabbladdare över 150 kilowatt har ändå stöd för 800 volt.

Grundpriset landar på 699 000 kronor men för att få en vettig bil med den utrustning man vill ha får man lägga på en hundring. En C300 med mindre batteri kommer i september, och fler varianter med över 80 mils räckvidd är att vänta nästa år.

Stor på utsidan, snålt med plats i baksätet

Utseendemässigt är jag kluven. Taklinjen är inte lika elegant som på CLA och hela bilen känns bulligare och svulligare, mindre av den nätta eleganta kaross jag förknippar med C-klass. Grillen med sina 1050 lysdioder såg vi först på GLC och den gör sig bättre där, här på en mindre kaross blir den lite väl fet och bidrar till att bilen ser större ut än den är. Jag hade gärna sett en rad mindre lysdioder och en nättare front.

Det som förvånar mest är baksätet. Med 4,88 meters längd hade jag räknat med gott om utrymme, men som 180 centimeter lång får jag knappt in fötterna under framstolen och sittdynan ger inget riktigt stöd under låren. Hur man lyckas få till ett så trångt baksäte i en så stor bil förstår jag inte. Bagaget är inte superstort heller trots bilens storlek, 470 liter totalt och som sagt, enbart sedan. Det går att fälla baksätet, som är uppdelat i 40/20/40 men Mercedes har inte berättat hur stort det blir litermässigt. Tyvärr finns inget 12 volt-uttag i bak.

Det finns en frunk som är på hela 101 liter och precis som med GLC så kan man trycka på Mercedes-loggan för att öppna den vilket gör att man faktiskt kommer använda frunken för bagage. Dragvikten ligger på 1 800 kilo och taklasten på 75 kilo.

Framme i kupén är materialkänslan ojämn. Testbilens läderpaket för 22 000 kronor känns fint på säten och dörrar, men längre ner på dörrarna finns billig plast i exempelvis förvaringsfacken som inte hör hemma i en bil som i den här konfigurationen närmar sig 900 000–950 000 kronor. Mercedes har tappat lite av premiumkänslan här, tycker jag.

Framsätena är däremot bekväma komfortsäten med lårstöd, värme, ventilation och massage, och mittkonsolen har fysiska snabbknappar för bland annat körläge som känns trevligare att använda än motsvarande i CLA. Den 99 centimeter breda Hyperscreen-skärmen är uppdelad mellan förar- och passagerarsida och går att välja bort till förmån för tre separata skärmar istället.

De fysiska reglagen för ventilation finns kvar, vilket jag uppskattar, även om plasten kring dem känns billig. Panoramatak är standard och det finns också möjlighet att få 162 stjärnor som lyser i vilken färg du vill. Det finns ingen fysisk takgardin längre utan enbart elektrokromt.

Bekväm, inte sportig, trots vad Mercedes säger

Testbilen har tillvalet bakhjulsstyrning på 4,5 grader, vilket sänker svängcirkeln från runt 12 till 11,2 meter och märks tydligt i lägre hastigheter. Luftfjädringen finns i tre nivåer (mot GLC:s fem), sänker bilen 15 millimeter i sportläge eller över cirka 100–110 kilometer i timmen för lägre förbrukning, och kan höjas 20 millimeter för extra markfrigång. Komfortläget är avsiktligt cirka 20 procent stelare än i GLC, och tyngdpunkten ligger 11 procent lägre, allt för att ge en sportigare känsla. Jag köper det inte riktigt. C-klass är en tung bil och den känns tung, oavsett hur mycket Mercedes vill sälja in den som sportig.

Styrassistenten, som Mercedes ska ha 20 000 kronor för, fungerar bra men inte mer. På raka vägar är det inga problem, men i mindre kurvor och på vägar med dåliga linjemarkeringar tenderar bilen att glida ut, något jag upplevt att till exempel Volkswagen hanterar bättre. Handdetekteringen är också sämre än väntat och ber om uppmärksamhet trots att jag håller i ratten. Den adaptiva farthållaren däremot fungerar fint, mjuk och följsam både vid upphinnande och omkörning. I head-up-displayen kan man se AR-pilar som hjälper dig navigera, vilken sväng eller vilken fil du ska ligga i, en trevlig detalj.

Ljudnivån är ett kapitel för sig. Generellt är det tyst, men det finns en vägljudsfrekvens som stör. Mercedes förklarade det med att den grövre nordiska asfalten är boven, något de tydligen inte tänkt på trots decennier av biltillverkning i Europa.

Vi fick också möjlighet att köra bilen på bana för att uppleva den här sportigheten som man pratade om. Den känns kontrollerbar för sin storlek, styrning är direkt och bakhjulsdriften märks tydligt i tajtare kurvor och hjälper till att rotera bilen fint, det är dock omöjligt att komma undan att det är mycket metall att flytta runt i en sväng. Pedalerna är väl kalibrerade och C400 gör 0–100 på 4 sekunder, vilket är rejält snabbt och kan säkert hjälpa till vid en omkörning.

Sammanfattning

Drivlinan är fortfarande det bästa med hela bilen, och interiören känns i grunden premium, särskilt med läderpaketet. Men jag landar i att C-klass har vuxit åt fel håll. Baksätet och bagaget står inte i proportion till de 4,88 metrarna, priset klättrar fort mot 800 000 kronor för en välutrustad bil utan att kännas därefter i alla detaljer, och det finns ingen elektrisk kombi i sikte, bara hänvisningar till hybridmodellerna när man frågar. CLA Shooting Brake finns förvisso men känns i jämförelse liten och ett tydligt steg ner i kvalité. Att kalla den här bilen sportig håller jag heller inte med om.

Faktaruta: Mercedes C400 4MATIC