Jag har fått tag på en Ford Mustang Mach-E Standard Range AWD och det bästa sättet att lära känna bilen är såklart med en roadtrip.
Precis som jag gjort tidigare så väljer jag att åka ner till Göteborg och tillbaka. Den här gången väljer jag dock att starta hemma i Uppsala så jag inte slösar dyrbara batteriprocent på att ta mig till Upplands Väsby.
Om du är nyfiken på Mustang Mach-E så kan du läsa hela recensionen av bilen här.
Ner till Göteborg och tillbaka
För att inte göra resan så tråkig och få se fler laddstationer tänker jag åka E4 ner förbi Stockholm och Jönköping för att sen vända på Circle K Mölndal och vidare upp mellan sjöarna via Mariestad och Örebro.
Jag fick lite kritik för dålig planering förra gången jag gjorde en resa som denna så denna gång tänker jag att jag ska göra det bättre och har använt mig av A Better Route Planner för att planera resan. Verktyget vill att jag ska stanna och ladda 10 gånger vilket jag tycker är för mycket, så jag ska försöka optimera det lite och kanske ladda lite längre i Norrköping så kan jag åka direkt till Gränna sen.
Jag har ställt in så att Ionity är den laddstation som föredras och då rekommenderar ABRP mig att åka norrut från Göteborg till Spekeröd och ladda istället för att åka via Alingsås, som är lite mer rätt på. Men eftersom denna resa inte är en tävling mot tiden så kan en sidorutt vara trevligt.

07:07 – Vi lämnar Uppsala
Jag har en Ford Mustnag Mach-E SR AWD, vilket betyder att jag har ett 75 kWh-batteri där 68 kWh är användbart för resa. Enligt WLTP-siffror så ska jag komma upp till 400 km med den här bilen men efter att ha gjort ett räckviddstest dagen innan så kan vi glömma det.
Därför blir första anhalt Södertälje, vilket det är ca 10 mil till. Bilen har fått ladda hemma under natten och har 100 % så det ska inte vara några som helst problem. Klockan är 07:07 när jag svänger ut från Circle K Takpannegatan i Uppsala och upp på motorvägen.
Den här bilen har en riktig glädjemätare, den visar nämligen 5 km fortare än vad man kör. Detta gör att jag utan oro kan lägga farthållaren på 115 km/h och ändå slippa oroa mig för polisen.
Vid Märsta börjar vädret bli sämre och ju närmare Stockholm jag kommer, desto mer snö blandat med regn kommer det. Vägen blir tidvis svår att köra på och det är skönt att veta att bilen är fyrhjulsdriven.
Även bilen noterar vädret och jag får upp varningar om dåligt väglag kommande x antal metrarna. Jag vet inte hur bilen håller koll på det men det är väl snällt. Nog första gången jag ser det i en bil.
Strax efter Upplands Väsby kommer jag också ifatt plogbilar och långa köer. Det är helt enkelt bara att tuffa fram i 30 km/h tillsammans med övriga bilar medan det snöar på. Efter ett tag har även Mustangen ledsnat på vädret och börjar varna för att sensorerna i fram inte har någon sikt och att jag måste ta över körningen.
Det betyder att den adaptiva farthållaren och anti-collision alert system (eller vad det nu kallas) inte längre är aktiva. Många bilar har värme där sensorerna sitter just för att detta inte ska kunna ske, men Ford skippade den biten verkar det som.

Efter ett tag lossnar köerna och jag kan brumma på igen (säger man att en elbil brummar?). Enligt ABRP som jag har öppen via Apple Carplay, som finns trådlöst i Mustangen, så har jag förlorat omkring 20 minuter på plogbilarna. Strax före halv 9 kommer jag fram till Ionity i Södertälje.
08:31 – Första laddningen i Södertälje
Ionity Södertälje ligger precis bredvid E4 och är väldigt enkelt att hitta, vilket är tacksamt. Snön faller fortfarande och man har inte plogat framför laddarna vilket gör att man får klättra i lite snö för att komma fram. Det står redan en Audi Q4 e-tron här men övriga tre laddare är tomma så det är inga problem att få plats.
Jag har 64% i batteriet så det blir ingen snabb laddning det här. Dels har det inte gått så fort så batterierna har inte hunnit värma upp sig, dels är batteriet redan rätt så högt laddat. ABRP vill att jag ska upp i 82% och det finns ett stort problem med det.
Mustang Mach-E dödar i princip all form av vettig laddning efter 80%. Så fort bilen kommer upp i 80% SoC (State of Charge) så går hastigheten ner till 9–10 kW vilket i princip gör det omöjligt att fortsätta. Därför kör jag nog bara till 80% och sen tar mig vidare till Norrköping. Det är ändå bara 11-12mil mellan dessa platser.
UPPDATERING: Ford har uppdaterat laddkurvan på Mustang Mach-E så att det ska gå snabbare att ladda över 80%.
Efter 25 minuter har jag lyckats få upp batteriet i 80% och jag lämnar Södertälje. Laddningen kostade 51,80 kr.

Lunch, avundsjuka och lite strul i Ulricehamn
Resan ner till Norrköping går smärtfritt och jag kommer ner med 21% kvar i batteriet. Den här gången har dock batteriet hunnit blivit lite varmare och det slukar i sig ström lite snabbare än i Södertälje. Efter 33 minuter når jag 80% och tar mig vidare. Laddningen kostade 146,97 kr.
ABRP ville att jag endast skulle toppa upp lite grann i Norrköping och sen köra till Mantorp och ladda igen, för att sen stanna i Gränna och ladda ytterligare en gång. Jag känner att någonstans får det ju faktiskt finnas en gräns och valde därför att fylla batteriet till 80% i Norrköping så att jag kommer hela vägen till Gränna istället.
Väl i Gränna så känner jag mig inte så unik med min Mustang längre. När jag svänger in på Ionity så står redan en Mustang Mach-E och laddar tillsammans med en ID.3. En Audi e-tron 55 svänger in precis efter mig. Efter 5–10 minuters laddning så kommer ännu en Mustang och kopplar in sig.
Man köper väl en Mustang för att det ska kännas lite häftigt? Är det här en enkel vardagsbil? Svaret är ja, men det är lite att spoila det hela.
Resan fortsätter relativt smärtfritt (alla siffror från laddningarna finns i slutet) tills jag kommer till Ulricehamn, som är nästa stopp efter Gränna. Här har Tesla ett stort laddutbud precis bredvid och jag får totala antalet stolpar till 20 stycken. Ionity har 6 stycken stolpar här.
Det är alltså 20 stolpar för ett bilmärke och 6 stolpar för resten. Det är här man inser hur sjukt bra Teslas laddnätverk är och hur hårt dom jobbat för att få till en bra lösning för sina kunder. Även om stolparna på Ionity just nu är lediga kan jag inte låta bli att vara lite avundsjuk.

Det blir inte bättre när jag stoppar i kabeln i bilen och ska starta laddningen. Jag har ett abonnemang hos Ionity som heter Ionity Passport. Det gör att jag betalar 3,50 kr/kW hos Ionity istället för deras ordinarie pris på 8,70 kr/kW. För det betalar jag 190 kr/mån. Problemet är att jag måste använda appen, det finns inga taggar eller liknande att köpa som ger mig tillgång till mitt låga pris utan att jag också behöver köpa en bil från en av Ionitys partners.
Detta är ett jätteproblem när appen inte fungerar som den ska, vilket just nu är fallet. När jag öppnar appen så ser jag vart jag är på kartan men jag har ingen möjlighet att välja en laddare och därmed starta laddningen. Appen laddar och laddar och ger till slut felmeddelandet ”Sorry, no chargers could be loaded”.
Tack för det…
Jag får helt enkelt ringa till Ionity och efter 5 minuter med deras support så startar dom laddningen från deras sida och laddningen blir helt gratis för mig. Det är väl alltid något, men det hade inte gjort något om det fungerade bra från första början. Eller att dom sålde en tagg jag kunde köpa av dom och koppla mitt abonnemang till, då hade jag inte behövt appen.
Nu när bilen äntligen laddar så går jag in på en närliggande McDonalds och äter lunch. När jag är tillbaka så är batteriet på 74 % så jag vandrar runt lite på parkeringen och värmer mig i solen som vågar visa sig nu fram tills batteriet har nått 80 % och jag ger mig av mot Göteborg och Circle K.
Circle K:s laddare är såklart trasiga (som sist)
Jag har GPSen satt på Circle K Söderleden i Mölndal och när jag kommer fram så ser jag två stolpar som båda är lediga, toppen. Tyvärr visar det sig snabbt att man fortfarande inte har fixat stolparna sedan jag var här sist utan dom är fortfarande trasiga, men såklart visas som tillgängliga i appen.
Den ena stolpen har skylten ”Väntar på service” så jag ställer mig vid den andra och sätter igång laddningen via appen. Den avbryter dock laddningen efter någon minut, precis som den gjorde tidigare.
Det finns en MER-laddare som jag istället får ställa mig vid och ladda upp så att jag kommer vidare till Spekeröd, som blir nästa anhalt. Som tur är behöver jag inte så mycket ström för MER-laddaren är bara på 50 kW så det går inte så fort. Också som tur är så kom jag hit med 42% så det behöver inte fyllas på så mycket.
Jag passar på att gå på toaletten och när jag kommer tillbaka står en Kia e-Niro och försöker få igång Circle K-laddaren. Jag växlar några snabba ord med honom och han konstaterar, precis som mig, att den inte verkar fungera optimalt. Han ger sig av och jag går tillbaka till min bil för att se hur det ligger till.
Jag lämnar Mölndal mer 58% batteri.
Det är både kö och norrmän
Istället för att åka mot Alingsås så styr jag Mustangen mot Spekeröd och Ionity-laddarna som finns där. När jag kommer fram är klockan runt strax efter 16 och vid en första blick så verkar alla platser vara fulla. Jag hinner dock inte mer än parkera innan en av dom två Skodorna kopplar ur och åker iväg, så det blir ingen lång väntan.
Dock kommer det en Volkswagen ID.4 medan jag parkerar vid laddaren så kö blir det ändå. Det verkar vara ett populärt stopp för norrmän för samtliga övriga bilar som laddar, plus ID.4an, är norskregistrerade. När jag kopplar in och betalar så åker den andra Skodan och ID.4an får plats för laddning. Kön är återigen borta.
När jag kommer ut från Circle K med en varm kopp kaffe i handen så har en ID.3 hunnit dyka upp. Ingen av oss verkar vara i närheten av att vara lediga så det blir snällt till att vänta, kön är återupprättad.
Efter kanske en kvart så ledsnar ID.3an och åker iväg och kommande 5 minuter hinner 3 laddstolpar bli lediga, inklusive min eftersom det är dags att röra sig vidare till Mariestad. Jag spenderade 20 min i Spekeröd och gick från 41 % till 74 %. Kostnaden blev 23,94 kr.
Intressant här är att jag ställt in Uppsala som slutdestination på bilens navigator. Den fungerar bra och la till laddstopp själv så att jag som förare inte behövde fundera över det. Det var också den som rekommenderade mig att åka till Spekeröd. Men nu när jag startar bilen igen för att åka vidare till Mariestad så är navigeringen borta och jag måste börja om. Det var ju lite dåligt.
Jag börjar verkligen tycka om Mustang Mach-E
I Mariestad är det helt tomt så ingen kö här inte. Jag hinner kliva ur så kommer en kvinna fram och kommenterar vilken snygg bil jag åker i. Det är klart att om det är någon bil folk ska komma fram och kommentera så är det en Mustang.
Och apropå den här bilen, så tycker jag om den mer och mer. Jag startade den här resan i Uppsala för att lära känna bilen bättre och det börjar verkligen kännas som att jag gör det. Den stora skärmen i mitten är stor och tydlig och väldigt enkel att använda, även medan man kör. Ford har gjort menyerna stora och även Apple Carplay är stort, man behöver inte släppa blick en från vägen alltför länge innan man hittat det man ska.
Även stolarna är trevliga att sitta i. Dom är mjuka och sköna och efter 10–12 timmar i dom har jag fortfarande inte ont eller känner mig öm i rumpa eller rygg. Dom hade gärna kunnat vara mer skålade för min smak, nu är dom väldigt platta vilket gör att man glider runt lite. Lite märkligt med tanke på att det är en Mustang jag sitter i men amerikanarna älskar ju det, Tesla är likadan.
Eftersom det börjat mörka så kommer helljusen igång och det visar sig vara Matrix-ljus som sköter sig själva. Dom stänger av ena sidan vid möte så att jag fortfarande har full sikt på kanten och likaså när jag kommer ikapp en bil så släcker den helljuset precis framför den bilen. Det fungerar riktigt bra så när som att när det är helt tomt så verkar det finnas lite mer ljus att ge. Varför får jag inte fullt ljus?
Jag ska inte heller glömma soundbaren som sitter i instrumentpanelen. Ljudsystemet kommer från Bang & Olufsen och är riktigt bra. Det är lite för mycket bas för min smak men det går att ställa in. Ljudsystemet ingår i teknikpaketet, som även har flera andra spännande och roliga tillbehör, ett måste om man ska få en riktigt bra upplevelse i Mustang Mach-E.
Vett och etikett vid laddstolpar
Jag far vidare mot Örebro och kniper, till min förvåning, den sista lediga laddstolpen. I Örebro har Ionity fått upp 6 platser men det är precis bredvid ett hotell, så där finns kanske anledningen till varför platserna är fulla.
Statuslamporna på ledstolparna lyser blåa vid användning men jag noterar att en lyser grönt och tänker att det har blivit något fel. Det visar sig dock att den ID.3 som står där har fullt batteri, alltså 100%. Bilen är norskregistrerad.
Det finns idag lite oskrivna regler när det kommer till snabbladdning men det är ju inget som är självklart. Men om något ska vara självklart så borde det vara att man kopplar loss sin bil när man når 100%. Det kan såklart finnas tusen olika anledningar till varför ägaren till den här bilen inte flyttade på sig och som tur är kom aldrig någon mer innan det fanns andra lediga stolpar, så ingen blev lidande. Men det är inte snyggt gjort.
Jag kom hit med 18% batteri och behöver en 74% enligt bilens navigator för att ta mig hela vägen till Uppsala. Jag laddar upp till 76% och 30 min senare åker jag ifrån Örebro med hoppet om att Uppsala är nästa stopp. Klockan har hunnit bli 21.

Men tji fick jag, eller trodde jag i alla fall. Bilen börjar protestera efter ett tag och tycker inte alls att vi kommer fram till Uppsala med nuvarande laddning. Istället får jag åka till Ionity i Enköping för att fylla upp lite.
Här blir stoppet kort, endast 8 min. På den tiden hinner jag gå från 22 till 37 % vilket är mer än tillräckligt för att komma hem och jag är snart på väg igen för att beta av dom sista milen.
Klockan 23:06 är jag tillbaka på Ionity Uppsala, 16 timmar efter att jag lämnade samma plats. Jag har då 19% vilket betyder att jag hade kommit fram med 4% kvar om jag inte hade stannat i Enköping. Men så är det när man testar en bil snabbt, man hinner inte lära känna den på samma sätt som en ägare gör under flera år.
Sammanställning
Det är dags att få en överblick över resan och prata siffror. Totalt åkte vi 1064 km, eller 106,5 mil ungefär. Förbrukningen på hela resan låg på 26 kWh/100 km vilket jag ändå får anse som rimligt med tanke på att dom flesta vägar är 110 och 120 mellan Göteborg och Stockholm.
Totalt betalade jag XXX,XX för laddningarna jag gjorde. Har man inte Ionity Passport eller rabatterat pris på Ionity via något bilmärke så hade kostnaden varit X XXX,XX kr istället vilket är rätt så mycket mer.
Som jämförelse kan vi ta en Volvo XC40 T3 FWD som drar 0,65 l/mil. Med ett bensinpris på 19,19 (Tanka, 18/2 -22) så skulle kostnaden blivit 1 328,43 kr. Bensinbilen klarar sig rätt bra eftersom det är långfärd med konstant fart. Hade det varit 100 mil i stadstrafik hade det nog varit mycket sämre.
Här nedan är också en tabell på samtliga laddstopp som gjordes under denna resa.

Är så många laddstopp nödvändiga?
Den första reaktionen är kanske att det är väldigt många laddstopp. Det är ingen tvekan, det är många laddstopp för en så pass enkel resa som detta ändå var. Däremot kan jag så här i efterhand säga att det finns smartare sätt att göra det på.
Många gånger kokar det ner till hur väl man känner bilen och hur bra bilen är på att gissa hur långt man kommer. När jag gör ett test som denna har jag kört bilen väldigt lite, typ 2–3 dagar och då inte hela dagarna långa såklart. Nu när jag kollar tillbaka på siffrorna som blev, som visas i tabellen, hade jag önskat att jag laddat mer optimalt så att jag kom fram till stolparna med närmare 10% batteri än med 20% som jag ändå gjorde flera gånger, ibland även 40%.
Hade man kommit fram till laddare med 10% batteri hade batteriet laddat snabbare och man hade nog inte behövt stanna lika många gånger.
Bilen då? Om vi säger såhär, varför vill man ha en Polestar?
Om vi ska avsluta detta med att fokusera på bilen. Mustang Mach-E går att få med ett större batteripaket och skulle jag köpa denna bil så är det nog det som hade varit intressant. Den modellen kommer närmare 540 km enligt WLTP istället för 400 km som denna gjorde, vilket är ett rätt stort hopp. Med Long Range hade man definitivt kunnat hoppa över ett par laddstationer.
Men vilken trevlig bil i övrigt. Den har så mycket positivt och så mycket jag gillar att jag på riktigt funderar på om det är värt att byta till denna istället för Hyundai Ioniq 5, som jag beställt. Denna kan dessutom levereras mycket snabbare.
Det som är problematiskt med bilen är att den inte förvärmer batteriet när den vet att det snart är dags att ladda. Det gör att när det är kallt ute, som det varit nu i februari, så kommer man inte högre än runt 100 kW. Det finns heller ingen värmepump i bilen, något som hade kunnat få ner förbrukningen lite och gjort att man kommit längre.
Polestar 2 är en direkt konkurrent till Mustang Mach-E. Det är ungefär samma storlek, det är ungefär samma priser när det kommer till privatleasing, det är liknande inredning där den är avskalad men inte helt borttappad som i Tesla Model 3/Y. Skillnaden är att Mustang Mach-E är en riktig elbil med en frunk på 100 liter, Standard Range är ungefär lika stort som Polestars Long Range och Mustangen saknar dessutom kardantunnel i bak.
Dessutom tycker jag nog att Mustang Mach-E är lite snyggare.
Vill du veta mer om Mustang Mach-E så läs gärna min fulla recension om bilen, där det är mer fokus på den än på laddningar och liknande.