”Upp till 603 km räckvidd” ser man titt som tätt men ändå kommer man aldrig upp i 603 km. Var kommer siffran ifrån och varför stämmer den inte? WLTP är ett begrepp som de flesta som ska köpa elbil hört men som färre förstår vad det faktiskt är.
Tanken med WLTP har funnits länge men haft flera olika namn under sin tid. Den senaste standarden kallas WLTP och har fått mycket fokus i samband med elbilens intåg. Det är nämligen WLTP som ger elbilarnas deras teoretiska räckvidd som biltillverkarna sen använder i sin marknadsföring. Men WLTP stämmer sällan eller aldrig med verkligheten, varför är det så?
Vad är WLTP egentligen?
WLTP står för Worldwide Harmonized Light Vehicle Test Procedure vilket på svenska blir typ (egenöversatt) världsomspännande harmoniserad testprocedur för lätta fordon. Med lätta fordon menar man personbilar i detta fall. Som namnet antyder är tanken att det ska vara en standard över hela världen men i både Asien och USA finns en egen standard vilket gör det hela mer komplicerat.
Tanken är dock att med hjälp av denna standardiserade testprocedur ska man få fram förbrukningen för vad en bil drar. Detta gäller inte bara elbilar utan görs även för bensin- och dieselbilar sedan WLTP infördes 2017. Innan dess fanns det ett liknande system som kallades för NEDC (New European Driving Cycle).
WLTP var aldrig meningen att bli ett huvudtest för att ta fram räckvidden för elbilar, det har bara blivit så då det är det enda test som görs på bilar innan dom lanseras (när det kommer till förbrukning). För att få fram räckvidden på en elbil så måste man förstå få fram förbrukningen och kan sen använda dessa siffror för att få fram räckvidden.
Hur WLTP-testet går till
Här kommer det kritiska: WLTP-testet görs i ett labb. Det finns alltså inte en koppling till verkligheten och verklig körning, även om testet gör så gott det kan för att det ska efterlikna.
Bilen körs in i ett labb upp på en dymo, ett sorts rullband för bilen. Temperaturen i rummet är exakt 23 grader och med hjälp av dymon kan man simulera förbrukning baserat på bilens vikt. Man använder sig också av data som t.ex. bilens luftmotståndsvärde och andra egenskaper som en biltillverkare kan ha tagit fram för att få en bättre räckvidd.
Testet körs i 33 min. Under den perioden så körs bilen av en person i olika hastigheter, från 0 hela vägen upp till 130 km/h. Tanken är att simulera verklig körning och under ”stadskörningen” så stannar man flera gånger för att simulera trafikljus. Om föraren misslyckas hålla sig inom en viss gräns avbryts testet och görs om.
Eftersom varje bil testas på exakt samma sätt är WLTP en bra siffra att jämföra bilar emellan. WLTP visar snabbt om en biltillverkare jobbat mer på luftmotstånd än en annan tillverkare med likande batteristorlek och kaross. Men det blir svårt att använda det som ett test för hur långt man kommer i verkligheten.
Faktorer som WLTP-testet missar
Eftersom testet är tänkt att vara för hela världen har man enats om en temperatur på 23 grader. I Sverige får vi ofta under 0 grader på vintern vilket gör att luften blir tjockare. Tjockare luft kräver mer energi för att skära igenom för en bil men det kan inte WLTP testa. Därför kan räckvidden på vintern vara mycket lägre än vad WLTP menar på.
En annan del, som är specifik för Sverige, är vår grova asfalt. I Sverige har man valt att använda sig av en grov, men tålig, asfalt som ska klara våra vintrar bättre. Den grova asfalten har ett högre rullmotstånd än slät asfalt vilket gör att förbrukningen blir högre och räckvidden kortare. En annan nackdel med grov asfalt är att bullernivån blir högre.
Vind, både motvind och medvind, blir svårt att testa när man kör bilen inomhus stillastående på ett band.
Därför skiljer sig förbrukningssiffran och räckvidden för WLTP
WLTP brukar presenteras i två former, total räckvidd och i förbrukning. På många hemsidor och annonser kan man läsa att en bil drar 16,2 kWh/100 km enligt WLTP men en räckvidd på 500 km enligt WLTP. Än så länge är allt val men sen lägger vi in batteristorleken som en faktor, säg att det i vårt exempel är på 77 kWh. 1,62 kWh per mil gånger 50 blir mer än 77 kWh. 77 kWh delat med 50 mil ger en förbrukning på 1,54 kWh/mil.
Anledningen till att matten inte riktigt går ihop är för att siffrorna räknas fram olika. Förbrukningssiffran, den som anger förbrukningen per 100 km, räknar med laddförluster vilket inte räckviddssiffran gör. När en bil testas för WLTP så är bilen fulladdad från start och efter testet laddar man fullt igen för att se hur många kWh man får i.
Laddförlust är energi som går genom laddaren men aldrig når batteriet. Det kan handla om energi som blir till värme i kabeln eller som ”försvinner” när bilen laddare konverterar växelström till likström (som krävs av batteriet). Eftersom det räknas bort för räckviddssiffran så blir siffrorna inte densamma.